Veckans fan, 4/9-2011
En tjej vid namn Elin fick bli denna veckans fan. Hennes historia är riktigt fin och ni kan nu läsa den här nedan! Grattis till dig Elin! :)
Jag fick första boken när jag fyllde 9 år, 1999. Den var så stor och jag minns att jag trodde att jag aldrig skulle orka ta mig igenom den. Men det gjorde jag, och jag älskade den. Julen samma år fick jag andra boken och jag slukade den med. I väntan på tredje boken hade jag bl a högläsning för min lillasyster med den första boken. Jag och mina kompisar i skolan lekte att vi gick på Hogwarts. När jag fyllde 10 år fick jag den tredje boken, och innan jag började läsa den läste jag först igenom de två första böckerna. Året därpå, 2001, fick jag fjärde boken och det var också året för premiären för första filmen. Mina föräldrar bjöd mig och några kompisar på bio för att se filmen som min födelsedagspresent eftersom den hade premiär ungefär samtidigt som jag fyllde år. Jag älskade den. Numera förstår jag inte hur jag stod ut med att se den dubbad till svenska, men det var det vi gjorde.
Efter fjärde boken var det ett uppehåll av böckerna. Nästa bok dök nämligen inte upp förrän 3 år senare. Under de här tre åren var jag som besatt. Jag hade min egen mantel, trollstav och hatt. Jag tillverkade min egen koffert och brukade ofta leka att jag gick på Hogwarts och hade lektioner. Jag var såklart också en trogen medlem på hogwarts.nu sen sidan öppnade 2001. Under sommaren 2002, det året som jag och min äldsta kompis båda två skulle ha fått börja på Hogwarts, smög vi ner brev från Hogwarts i varandras brevlådor, skrivna såsom första brevet var i De Vises Sten. När nyheten äntligen kom om att femte boken var på väg gick vi i högstadiet. Vi hade just börjat åttan och vi satt längst bak i klassrummet och viskade rykten till varandra om vad som skulle finnas i boken. När jag fick händerna på boken läste jag ut den på två dagar. Samma år kom tredje filmen och jag hatade den. Hatade den för hur den förstörde min favoritbok, hur de förstört Quidditch-matcherna och dementorerna. Jag avskydde (och avskyr) den nya Dumbledore.
Den sjätte boken blev den första boken som jag läste på engelska. Jag köpte den i London då jag var på språkresa och är fortfarande väldigt stolt över att min engelska sexa är en första upplaga, trots att jag inte köade för den. Jag läste ut den på ett par dagar och höll på att explodera. Jag hade ingen att prata med det om, ingen jag kände hade läst boken då! Jag grät på slutet och fick läsa det två gånger för att verkligen förstå att det hade hänt. Rowling hade nu dödat min absoluta favoritkaraktär. Fjärde filmen som kom samma år ser jag fortfarande som en hädelse. Jag var aldrig något stort fan av fjärde boken, men fjärde filmen var helt förfärlig. När sedan beskedet kom om att hogwarts.nu skulle stängas kändes det som om något dog. Fenixforum och Mugglarportalen har aldrig lyckats fylla hålet som hoggy lämnade.
Sommaren 2007 stod jag och köade i Malmö inför midnattsreleasen av sista boken. Dagen därpå hade jag läst ut den och det kändes tomt. Inte bara för att jag gråtit så tårarna sprutade, utan för att det var slut. Inga fler böcker. Det kändes svårt att greppa att något som funnits där under hela min barndom plötsligt tog slut. Jag fortsatte att se filmerna. Femman var okej, fast inte ens hälften så bra som boken. Sexan var en hädelse. En high school-film, inte en Harry Potter-film. Jag var väldigt skeptiskt inställd till att de skulle dela sjuan i två, men det visade sig bli det bästa de gjort. Jag såg del 1 på premiärdagen (dagen efter min födelsedag) och jag såg del 2 på midnattspremiären. Under del 2 fanns det inte många torra ögon i salongen.
När jag läste om Pottermore anmälde jag min mejl direkt. När sedan the Magical Quill challenge dök upp skaffade jag mig ett konto under dag 2. Jag är bestämd till att fortsätta Harry Potter vara en del av mitt liv. För det är väldigt svårt att säga farväl till något man älskar.
Vill du också bli veckans fan? Mejla då in din egen historia till min mail: [email protected] och gärna någon bild också, vilken som helst. Har du en blogg så kommer du även få en länkning (om du vill). Jag utser veckans fan varje söndag. Lycka till!
Veckans fan, 21/8-2011
Denna veckans fan blev en tjej vid namn Jessica. Stort grattis till dig Jessica! Här kommer hennes historia om vad Harry Potter betyder för henne...
Jag var 9 år första gången jag hörde talas om Harry Potter. Det har nu gått 10 år sedan min resa började. 10 år kan kännas som en lång tid men för mig känns det som att allt var förbi på bara en kort sekund.
När jag var 9 år såg jag en reklam på tv, en reklam om en ny film som skulle börja visas på bio. Harry Potter och de vises sten hette den, den handlade om en trollkarl. Mycket mer än så förstod jag inte. Jag hade inte hört talas om böckerna då, kanske för att alla mina tanka upptogs av hästar på den tiden. Efter lite tjat fick jag och min bästa vän lov att gå och se den på premiärdagen med våra föräldrar i släptåg. Just då visste jag såklart inte hur stor betydelse den lilla trollkarlen faktiskt skulle ha för mig de närmsta 10 åren.
Man kan väl säga att vi blev helt förtrollade av filmen. Det var allt jag kunde tänka på. När filmen släpptes på VHS drog jag med pappa till affären och köpte den. Jag tillverkade min egen trollstav och satte alltid på mig mina trollkarlskläder varje dag, tog min stav och satte på filmen. Jag kan fortfarande idag, 10 år senare, säga varenda replik i filmen i samma tonläge som skådespelarna, utantill.
Året därpå hade nästa film premiär och självklart blev det en lika stor hit för mig som den första. Jag gjorde nu allt i min makt för att upptäcka att jag var en häxa precis som Hermione, och hoppades att jag också skulle få åka till Hogwarts året därpå. Trots mina försök att utföra magi var jag såklart ingen häxa, och inget brev kom på min födelsedag. Arg som jag var så tillverkade jag mitt eget brev, skrev under det som Albus Dumbledore och skickade det till mig själv. Då fick jag i alla fall ett brev på posten.
Efter de två första filmerna började också läsa böckerna och det var helt enkelt på den vägen det fortsatte sen. Som de flesta tonåringar kände jag mig ensam och missförstådd, men Harry och hans vänner svek mig aldrig. Jag skrattade med dem, grät med dem och löste mysterier med dem. Böckerna blev min andra värld som jag kunde fly till när jag inte orkade vara kvar i den riktiga längre. Jag fick allt detta under min barndom tack vare en kvinna som en dag bara fick en idé om en bok. Ibland undrar jag hur allt hade slutat om hon hade valt att strunta i det, eller om ingen hade velat ge ut hennes böcker.
När den sista boken gavs ut år 2007 kändes det ändå inte riktigt som slutet, vi hade ju ändå några filmer kvar att se fram emot. Förra året i oktober tatuerade jag in en blixt nere på min ankel, något som jag alltid kan se ner på när allt känns svårt. Att en enkel blixt skulle komma att betyda så mycket för så många människor är ganska otroligt. Midnattspremiären av den sista filmen i år var något jag hade fruktat och jag var flera gånger på väg att vända och åka hem när jag var på väg dit. Men även fast det kan kännas som slutet så har vi fortfarande alla filmer och böcker kvar, som vi kan återvända till när som helst.
Jag är evigt tacksam för att jag fick vara en del utav Harry Potter-generationen. Jag tror aldrig att något liknande kommer att hände nå närmsta 100 åren i alla fall, om en någonsin. Och när mina framtida barn blir stora nog ska jag läsa böckerna för dem och se på filmerna tillsammans med dem. Jag ska berätta om min uppväxt och hur stort Harry Potter var när jag var en tonåring. Förhoppningsvis kan de få en nästan lika bra upplevelse som jag fick.
Vill du också bli veckans fan? Mejla då in din egen historia till min mail: [email protected] och gärna någon bild också, vilken som helst. Har du en blogg så kommer du även få en länkning (om du vill). Jag utser veckans fan varje söndag. Lycka till!
Veckans fan, 15/8-2011
Denna veckans fan blev en tjej vid namn Therese! Ett stort, stort grattis till dig!
Läs hennes fina historia om vad Harry Potter betyder för henne, här nedan.. :)
Allt började en dag då min kompis frågade om jag ville se på Harry Potter och halvblodsprinsen - 6:an, premiären på bio. Eftersom jag inte är sådär supergammal och inte hängt med hela tiden visste jag inte vad Harry Potter var då, typ. Jag kanske visste lite smått men ja.. ni förstår. Den kvällen hängde jag alltså med till biosallongen, kollade på filmen, var koncentrerad, och bara tyckte den var så himla grym. Som jag sa innan så visste jag knappt vad Harry Potter var och hade inte sett dom andra filmerna. Den kvällen iaf när jag hade sett 6:e filmen pratade jag om den med mina bröder, jag sa hur mycket jag älskade Harry Potter och allt sånt där. Men om jag ska vara helt ärlig tror jag inte ens jag visste hur många filmer det fanns osv. Den natten drömde jag iaf om Harry Potter, jag började fanticera att jag var med i filmen, började köpa tidningar och sätta upp posters i mitt rum, och då menar jag inte en eller två. Jag satte upp så att min tapet inte syntes. Fortfarande tror jag inte jag visste att det fanns tidigare filmer, fast jo kanske..
Än så länge hade jag inte sett dom första filmerna, (förlåt, har nog tjatat lite om det nu) tills min storebror en dag laddade ner dom. I tur och ordning. 1:an, 2:an, 3:an, 4:an, 5:an. Vi satt och kollade på dom och ja, det var då det hände på riktigt - JAG BLEV ETT HARRY POTTER-FAN. Jag köpte alla filmerna, kollade på dom om och om och om och om och om igen och önskade julen 2009 Harry Potter och halvblodsprinsen, I November 2010 var det dags för Harry Potter och dödsrelikerna del 1. Taggad som tusan (OCH DÅ MENAR JAG VERKLIGEN TAGGAD SOM TUSAN) gick jag dit på premiären med kompisen som fick mig att gilla, nä jag menar ÄLSKA Harry Potter. Denna gången gick jag alltså på en Harry Potter-film på bio som ett offentligt Harry Potter-fan som visste allt om filmerna. Filmen var självklart underbart bra. Och dom avbröt självklart exakt vid det mest spännande ögonblicket.
Det var bara att vänta tills nästa (SISTA) film och genom det senaste året har mitt Harry Potter-intresse vuxit ännu mer och jag skulle kunna kalla mig själv Sveriges största Harry Potter-fan. Jag ÄR Sveriges största Harry Potter-fan och har senaste året bara längtat till sista filmen. Jag längtade, längtade och längtade. Så var dagen där. Premiären. 13 juli. Då jag skulle få se sista filmen. Sista filmen var kommen. Dagen var kommen. Efter den kvällen skulle mitt liv ta slut, kändes det som. Till bio-sallongen gick jag med kompisen som helt enkelt fick mig in på Harry Potter-spåret en gång i tiden. Vi kollade på sista filmen. Sista fucking filmen. Hade förövrigt köpt en massa massa massa godis, men jag åt inget. Ingenting. Jag satt bara och stirrade på bästa Harry Potter-filmen EVER. Bästa filmen överhuvudtaget EVER. NÅGONSIN. Bästa filmen jag har sett i hela mitt liv. Jag grät till filmen. Jag skrattade till filmen. Jag tänkte till filmen. Tänkte hur underbart alla filmer hört ihop. Jag tänkte på hur jävla mycket jag älskar Harry Potter. Och hur bra var inte slutet till allt!?
Den kvällen gick jag hem, och så fort jag kom in genom dörren kom tårarna. Dom forsade. Jag grät och grät och grät och grät. För att allt var över. Men även för att jag tyckte filmen var så bra. ALLA FILMER ÄR JU SÅ BRA. Alla dagar efter där tänkte jag på filmen och filmerna varenda dag, varenda natt och varenda minut. Jag gör det fortfarande. Jag tänker på hur himla mycket jag älskar Harry Potter. Och kommer alltid att göra det.
Ni förstår nog att jag ganska mycket vill tacka den där kompisen, som faktiskt heter Moa. Tack för att du tog mig till biosallongen den dagen. Och tack för att Harry Potter finns. TACK!
/Therese
Vill du också bli veckans fan? Mejla då in din egen historia till min mail: [email protected] och gärna någon bild också, vilken som helst. Jag utser veckans fan varje söndag.
Ber återigen om ursäkt..
Vet att ni kanske är besvikna på mig, men ni måste förstå att jag inte haft mycket tid till dator på senaste tiden. Jag sommarjobbar just nu och är helt slut när jag kommer hem, tänker nästan bara på att sova då. Jag cyklar nämligen fram och tillbaka till jobbet också, och det tar faktiskt nästan kål på mig, haha..
Jag har bara tillgång till datan i två timmar om dagen, så det händer väldigt lätt att jag glömmer, särskilt nu när jag jobbar och nästan inte orkar göra något när jag kommer hem. Dessutom är det annat jag behöver göra ¨på datan också, saker som kanske är så jätte roliga, men som måste göras.. Hoppas ni förstår det. Men jag tänkte dock att jag lägger ut veckans fan på bloggen nu ikväll istället för igår. Okej? :)
Herregud, förlåt, förlåt..
Jag glömde helt och hållet bort ''Veckans fan'' igår.. ber verkligen om ursäkt för det! Förlåt! Men det kommer en till Söndag, nu denna vecka, och då kör vi som vanligt! :)
Ännu en gång, förlåt!
Veckans fan, 31/7-2011
Denna veckans Harry Potter fan blev en tjej vid namn Erica. Det här är hennes historia om vad Harry Potter betyder för henne..
Jag kan inte säga att jag är ett stort fan som har träffat skådespelarna eller något liknande. Men jag hoppas att detta ränkas ändå. Jag var kanske tio år när jag fick låna dom tre första filmerna av min mormor. Jag satt hemma med min bästa kompis och kollade på dom om och om igen. Då hade jag ingen som helst aning i vilken ordning dom kom i, eller hur många filmer och böcker det fanns överhuvudtaget. Så jag var ett nybörjafan som roade mig genom att kolla på samma tre underbara filmer hela dagarna.
Det blev ett slags uppehåll och jag slutade att låna filmerna från min mormor, kollade istället på dom när dom kom på teve. Inte då heller visste jag vad alla filmer hette eller hur många böcker det fanns. Jag bara hängde med. Annars tyckte jag att filmerna var helt underbara och jag drömde att jag sprang efter Harry, Ron och Hermione genom Hogwarts. Jag letade efter De vises sten, träffade Voldemort och fick brev från ugglor. Jag blev kär i Ron, och skojade med hans bröder. Jag satt i den stora salen med alla andra och såg Dumbledore hålla ett tal. Jag var med om allt - bara i mina drömmar.
En jul önskade jag mig Harry Potter och Halvblodsprinsen i julklapp av mina föräldrar. Dom köpte den och jag kollade på den men fattade inte så mycket - jag hade inte sett hela Harry Potter och Fenixorden. Jag tittade på den ofta, men förstod inte början. Ändå var jag lycklig att se Harry, Ron och Hermione igen och springa efter dom, trolla med dom och se Dumbledore dö.
Det blev ett långt uppehåll och jag började hjärntvätta mig själv med Twilight istället. Jag och min kompis gick på Harry Potter och Dödsrelikerna del 1, då jag också var svagt medveten om dom andra filmerna. Den var helt underbar den med, men vad hade liksom hänt innan?
Men för inte så länge sen hade jag och min syster Harry Potter - maraton en helg. Helt magiskt! Jag fick massor av minnen från mina drömmar och allt jag hade varit med om, och äntligen såg jag alla filmer och allt hängde ihop. Jag älskade det, och jag och min syster satt långt in på natten och skrattade, grät, blev arga och helt enkelt var helt förtrollade framför TV-skärmen.
En vecka senare var det dags för Harry Potter och Dödsrelikerna del 2 - premiären, som jag gick på med min syster. Vi var på våran camping så min syster och hennes kille kom dit. Två timmar innan dom släppte in oss gick vi runt på stan och pratade och pratade med frågan återgick hela tiden till : Vad händer när filmen är slut? Vi hade inget direkt svar på den frågan. Jag var livrädd att allt skulle sluta samtidigt som jag var lättad att slutet äntligen kom. Klockan blev 9 och det var fullproppat med folk i den trånga biosalongen. Vi hade köpt massor med godis, men jag åt ingenting. Jag bara stirrade på skärmen ända tills sluttexten hade rullat färdigt. När vi kom tillbaka till campingen tog vi våra handdukar och tandborstar och sprang runt. Vi var väldigt barnsliga med handdukarna var våra mantlar och tandborsten våran trollstav. Vi hade jättekul!
Nu efteråt har jag börjat läsa böckerna, för som jag sa så är jag inte ett jättestort fan, bara ett fan. Jag älskar böckerna och man är verkligen med alla karaktärerna hela tiden. Man blir en egen karaktär. För ca en vecka sen beställde jag filmerna 1-5 så nu kan jag titta igenom alla filmerna om och om igen. Hur många gånger som helst.
Och man ska inte vara ledsen för att Harry Potter äventyret är över, för det är det inte. Gråt inte för att det är slut, le för att det överhuvudtaget finns.♥
Skrivet av: Erica
Veckans fan, 24/7-2011
Dåså, då var det dags för veckans fan, vilket är första gången också. Den här veckans Harry Potter fan blev en tjej vid namn Vickan. Det här är hennes otroligt fina historia, om vad Harry Potter har betytt för henne. Riktigt fint skrivet måste jag säga, det berörde mig verkligen!
Harry Potter och De Vises Sten lästes i väldigt tidig ålder men av någon anledning kommer jag i stort sett bara ihåg när farmor gav brorsan "trilogin" i födelsedagspresent. Jag blev avundsjuk över att han fick Harry-böcker fastän mina egna tre böcker var utlästa och precis likadana som de han fick.
En sommar låg jag och skrev små lappar i segelbåten som jag sedan placerade i en brevlåda (gjord av en plastflaska) hängande på grannbåten där sysslingen höll till. Jag tänkte att det nästan var som ugglepost. Vill även minnas att vi skrev om allt möjligt men återkom till frågan om det syntes några ugglor i området som bar på brev från Hogwarts. Det var en trevlig sommar och en besviken elvaåring den andra september samma år.
Mamma såg till att vara aktiv när det kom till att köpa Harry Potter-böckerna på svenska så jag kommer allt ihåg att alla böcker fram till Fenixorden droppade in i hemmet och lästes i rask takt. Sjätte boken var den första jag matade på engelska och det jag kommer ihåg mest är att början av boken var skitsvårt att förstå. Jag blev inte klok på ministrarna, mugglarvärlden versus trollkarlsvärlden samt snacket om en bro som rasade. Fick läsa om några av sidorna flera gånger för att förstå att jag läst och förstått texten rätt. Boken lästes ute i Göteborgs skärgård kan också tilläggas. Mamma och hennes kille beslutade för att dra ut till en sommarstuga där tillsammans med oss ungar i en veckas tid och jag drog specifikt in till stan för att få tag i boken den veckan.
Tids nog till sjunde boken loggade jag in på fefo (FenixForum) och insåg att ett flertal göteborgare fanns sittandes utanför SF-bokhandeln så istället för att hämta ut den förhandsbokande boken på Frölunda Torg så drog jag in och bosatte mig med övriga i kön. Det var där jag lärde känna Sandra, en av mina närmsta vänner idag som alltid finns där när man behöver henne. Hon är fantastisk!
Men medan många började skriva fanfics och läsa fanfics online så växte jag ändå upp ute i skogen, fem kilometer från närmsta busshållplats och med ett charmigt gammalt internet. Glömmer aldrig när jag precis hittade Hogwarts.nu och frågade föräldrarna "Snälla, snälla! Får jag sitta inloggad en halvtimma?". Så istället för att sitta uppkopplad online så fantiserade jag mig bort till trollkarlsvärlden, satte på musik och hade min egna lilla teater inne på rummet. Jag har varit Holly, Molly, Kendra, Polly, Dakota, Nova, Nicki, Kai, Bonnie, Kim, Ronja, Alexis bland andra och haft efternamnen Black, Lestrange, Riddle, Potter, Malfoy och Zabini för att nämna ett minimalt fåtal. Jag har varit Quidditchstjärna, duelleringsproffs, kärare i astronomi på Hogwarts, trolldomsminister, sångerska, bandmedlem och butiksägare som såld sin egna klädkollektion. Jag har bråkat med Harry Potter, Draco Malfoy, Severus, Bellatrix, Voldemort och Zabini olustigt många gånger och varit tillsammans med James Potter, Harry Potter, Draco Malfoy, Blaise Zabini och Luna Lovegood minst lika många gånger.
Minnen som är alltifrån några timmar till elva år gamla kommer fram och jag försöker göra någon sorts sammanfattning här. Men det är svårt. Det finns så mycket som skett och så många känslor som berört och påverkat mig och mitt liv. Mina närmsta vänner är människor jag lärt känna genom Harry Potter och som jag idag kan tala om allt med. Till och med bokhyllan har influerats av vad Harry Potter-fans annars läst så som Rick Riordan, John Green, Niel Gaiman, Terry Pratchett och JRR Tolkien.
07/07/11 när klockan slagit 19:00 ropade vakterna att det var slut. Jag kände mig mätt efter två nätter på trafalgar i spöregn bland skräp och idiotiska autografjägare, dessutom behövde jag verkligen på toaletten samt äta mat. Det var då vi såg att ett gäng människor samlades på scenen och glödlampan sken till. Självklart skulle ett avsked- och tacktal ske med huvudpersoner i Harry Potter-dramat det senaste tiotals åren. I denna stund tappade jag det totalt för det var strax innan som JK Rowlig hade varit hos oss och brutit ut i tårar för att vi stod och tackade med gråten i halsen och med mascara smetad runt om på kinderna.
I höstas när vi fick autografer av JK Rowling var jag överlycklig och tacksam över möjligheten. Nu var jag närmare chockad och känslomässigt laddad eftersom detta var Det stora. Det sista. Det avslutande. I London. Det som vi i två år planerat att se och vara med om. Och vilken känsla man fick vara med om! Jag hade absolut ingen tanke på att få komma nära JKR denna gången och ännu mindre att få hennes autograf i Riddle-dagboken tillsammans med 28 andra signaturer av skådespelare och filmmakare. Jag hade ingen som helst tanke på att ett avsked och tacktal skulle bli av. Men självklart! Det var ju uppenbart egentligen, det är bara jag som inte vågat tänka och tro så mycket kring eventet mer än att jag skulle överleva två nätter och spöregnet vid 12-14tiden den sjunde juli.
När talet inleddes tänkte jag "nu ser Richard Harris förhoppningsvis ner på oss, synd att han inte kunde vara här" fast kanske inte i en exakt så sammanhängande mening. Det fick mig att börja gråta. Sedan fick Daniels entusiasm mig att fortsätta gråta för jag insåg att han just avslutar ett väldigt långvarigt arbete. När Emma talade bröt nog hela Trafalgar Sq. ut i tårar. Vi kände precis som henne. Vi ville få ur oss bra saker samtidigt som vi bara ville bryta ihop i tårar i den känslosamma stund som blivit. När JKR började tala var det någon som kramade om mig och jag insåg att flera års undangömda tårar nu forsade ut. Det här var det mest känslosamma ögonblick jag varit med om inom Harry Potter-äventyret. Deathly Hallows som boksläpp var inte alls på denna nivå. Då avslutades ett stort kapitel. Nu avslutades allt och baksidan av boken vändes uppåt.
Tiotals år och fans över hela världen. Jag pratade med kanadensare, danskar, svenskar, engelsmän, amerikanare, spanjorer, fransmän, belgier, mexikanare och tyskar på en och samma dag. Vi var på Trafalgar Sq och avslutade det hela tillsammans. Vi tackade och tog emot tack från författarinna, filmmakare och skådespelare. Vi insåg att vi har varit med om något historiskt! För det här är historiskt i allra högsta grad. Jag har sett intervjuer och dokumentärer om hysterin kring Star Wars, jag såg Sagan om Ringen-filmerna nästan tio år innan böckerna lästes. Det finns så mycket inom fandomen som jag missat. Men just Harry Potter har jag fått vara med om. Jag har fått växa upp med en karaktär. Det är inte förrän nu på senare dar som jag insett att Harry är skitliten i första boken. Att man inte är så gammal när man är elva, tolv år. Jag förstår varför många som inte vet bättre retats med att jag gillar en barnbokshistoria. Men för mig är historien något helt annat. Det är en otroligt stor del av mitt liv. Jag är tjugo år och har levt mitt halva liv tillsammans med Harry Potter och Harry Potter-fans. Många säger att de var med till slutet, jag säger att jag har varit med från början. För mig är Harry Potter mer än en bok. Boken kommer läsas för nya generationer men också mina historier från konvent, filmpremiärer, boksläpp och inte minst Odense- och Trafalgaräventyren kommer föras vidare. Det kommer bevaras en tid framöver. Historia har skapats och historia är här för att stanna!
"Tell me one last thing," said Harry. "Is this real? Or has this been happening inside my head?"
"Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean that it is not real?"
Nu börjar nästa äventyr; vi skall leva vidare med Harry Potter som en stabil grund och föra historien vidare till nya generationer. Jag är pepp och kan knappt bärga mig. Vem vill inte bli gammal stolle som sitter i rullstol och drar historier som "när jag var i din ålder, då satt vi utomhus i spöregn och väntade på böcker och filmer i flera dygn runt om i hela världen" (för i framtiden kommer varenda stad ha en funktion likt den i Kina som söndrar regnmolnen).
Tack Jo. Du är vår gudinna, drottning och president. Du har skapat något mycket större än en historia om en liten pojke med runda glasögon och magiska krafter. Du har skapat historia, en förbaskat bra sådan. Du har räddat många liv och påverkat vänskapskretsarna runt om i världen. Vänskapskretsar som gått från att vara lokala till globala. Tack!
Fortsätt gärna skicka in era historier om varför Harry Potter betyder så mycket för er, så kanske just du blir ''Veckans fan'' nästa vecka. Jag slumpar person hela tiden, på så sätt blir det mer rättvist.
Vill du bli veckans fan?
Jag tänker nu anordna en liten grej, där alla ni som läser denna blogg får mejla in en text till mig, där ni beskriver vad Harry Potter har betytt för er, varför ni fastnade för just Harry Potter osv. Varje Söndag kommer jag utse ''Veckans fan'', och jag kommer slumpa person hela tiden så att det blir mer rättvist. Allas texter kommer att få vara med på bloggen. Har ni blogg så får ni även länkning i inlägget om ni vill.
Så skriv ner era betydelser i ett mejl, skicka det sedan till: [email protected]. Jag slumpar som sagt person varje söndag, men allas kommer att dyka upp på bloggen, ingen ska få glömmas :)
