Dåså, då var det dags för veckans fan, vilket är första gången också. Den här veckans Harry Potter fan blev en tjej vid namn Vickan. Det här är hennes otroligt fina historia, om vad Harry Potter har betytt för henne. Riktigt fint skrivet måste jag säga, det berörde mig verkligen!

---

Harry Potter och De Vises Sten lästes i väldigt tidig ålder men av någon anledning kommer jag i stort sett bara ihåg när farmor gav brorsan "trilogin" i födelsedagspresent. Jag blev avundsjuk över att han fick Harry-böcker fastän mina egna tre böcker var utlästa och precis likadana som de han fick.

En sommar låg jag och skrev små lappar i segelbåten som jag sedan placerade i en brevlåda (gjord av en plastflaska) hängande på grannbåten där sysslingen höll till. Jag tänkte att det nästan var som ugglepost. Vill även minnas att vi skrev om allt möjligt men återkom till frågan om det syntes några ugglor i området som bar på brev från Hogwarts. Det var en trevlig sommar och en besviken elvaåring den andra september samma år.

Mamma såg till att vara aktiv när det kom till att köpa Harry Potter-böckerna på svenska så jag kommer allt ihåg att alla böcker fram till Fenixorden droppade in i hemmet och lästes i rask takt. Sjätte boken var den första jag matade på engelska och det jag kommer ihåg mest är att början av boken var skitsvårt att förstå. Jag blev inte klok på ministrarna, mugglarvärlden versus trollkarlsvärlden samt snacket om en bro som rasade. Fick läsa om några av sidorna flera gånger för att förstå att jag läst och förstått texten rätt. Boken lästes ute i Göteborgs skärgård kan också tilläggas. Mamma och hennes kille beslutade för att dra ut till en sommarstuga där tillsammans med oss ungar i en veckas tid och jag drog specifikt in till stan för att få tag i boken den veckan.

Tids nog till sjunde boken loggade jag in på fefo (FenixForum) och insåg att ett flertal göteborgare fanns sittandes utanför SF-bokhandeln så istället för att hämta ut den förhandsbokande boken på Frölunda Torg så drog jag in och bosatte mig med övriga i kön. Det var där jag lärde känna Sandra, en av mina närmsta vänner idag som alltid finns där när man behöver henne. Hon är fantastisk!

Men medan många började skriva fanfics och läsa fanfics online så växte jag ändå upp ute i skogen, fem kilometer från närmsta busshållplats och med ett charmigt gammalt internet. Glömmer aldrig när jag precis hittade Hogwarts.nu och frågade föräldrarna "Snälla, snälla! Får jag sitta inloggad en halvtimma?". Så istället för att sitta uppkopplad online så fantiserade jag mig bort till trollkarlsvärlden, satte på musik och hade min egna lilla teater inne på rummet. Jag har varit Holly, Molly, Kendra, Polly, Dakota, Nova, Nicki, Kai, Bonnie, Kim, Ronja, Alexis bland andra och haft efternamnen Black, Lestrange, Riddle, Potter, Malfoy och Zabini för att nämna ett minimalt fåtal. Jag har varit Quidditchstjärna, duelleringsproffs, kärare i astronomi på Hogwarts, trolldomsminister, sångerska, bandmedlem och butiksägare som såld sin egna klädkollektion. Jag har bråkat med Harry Potter, Draco Malfoy, Severus, Bellatrix, Voldemort och Zabini olustigt många gånger och varit tillsammans med James Potter, Harry Potter, Draco Malfoy, Blaise Zabini och Luna Lovegood minst lika många gånger. 

Minnen som är alltifrån några timmar till elva år gamla kommer fram och jag försöker göra någon sorts sammanfattning här. Men det är svårt. Det finns så mycket som skett och så många känslor som berört och påverkat mig och mitt liv. Mina närmsta vänner är människor jag lärt känna genom Harry Potter och som jag idag kan tala om allt med. Till och med bokhyllan har influerats av vad Harry Potter-fans annars läst så som Rick Riordan, John Green, Niel Gaiman, Terry Pratchett och JRR Tolkien.

07/07/11 när klockan slagit 19:00 ropade vakterna att det var slut. Jag kände mig mätt efter två nätter på trafalgar i spöregn bland skräp och idiotiska autografjägare, dessutom behövde jag verkligen på toaletten samt äta mat. Det var då vi såg att ett gäng människor samlades på scenen och glödlampan sken till. Självklart skulle ett avsked- och tacktal ske med huvudpersoner i Harry Potter-dramat det senaste tiotals åren. I denna stund tappade jag det totalt för det var strax innan som JK Rowlig hade varit hos oss och brutit ut i tårar för att vi stod och tackade med gråten i halsen och med mascara smetad runt om på kinderna.

I höstas när vi fick autografer av JK Rowling var jag överlycklig och tacksam över möjligheten. Nu var jag närmare chockad och känslomässigt laddad eftersom detta var Det stora. Det sista. Det avslutande. I London. Det som vi i två år planerat att se och vara med om. Och vilken känsla man fick vara med om! Jag hade absolut ingen tanke på att få komma nära JKR denna gången och ännu mindre att få hennes autograf i Riddle-dagboken tillsammans med 28 andra signaturer av skådespelare och filmmakare. Jag hade ingen som helst tanke på att ett avsked och tacktal skulle bli av. Men självklart! Det var ju uppenbart egentligen, det är bara jag som inte vågat tänka och tro så mycket kring eventet mer än att jag skulle överleva två nätter och spöregnet vid 12-14tiden den sjunde juli. 

När talet inleddes tänkte jag "nu ser Richard Harris förhoppningsvis ner på oss, synd att han inte kunde vara här" fast kanske inte i en exakt så sammanhängande mening. Det fick mig att börja gråta. Sedan fick Daniels entusiasm mig att fortsätta gråta för jag insåg att han just avslutar ett väldigt långvarigt arbete. När Emma talade bröt nog hela Trafalgar Sq. ut i tårar. Vi kände precis som henne. Vi ville få ur oss bra saker samtidigt som vi bara ville bryta ihop i tårar i den känslosamma stund som blivit. När JKR började tala var det någon som kramade om mig och jag insåg att flera års undangömda tårar nu forsade ut. Det här var det mest känslosamma ögonblick jag varit med om inom Harry Potter-äventyret. Deathly Hallows som boksläpp var inte alls på denna nivå. Då avslutades ett stort kapitel. Nu avslutades allt och baksidan av boken vändes uppåt.

Tiotals år och fans över hela världen. Jag pratade med kanadensare, danskar, svenskar, engelsmän, amerikanare, spanjorer, fransmän, belgier, mexikanare och tyskar på en och samma dag. Vi var på Trafalgar Sq och avslutade det hela tillsammans. Vi tackade och tog emot tack från författarinna, filmmakare och skådespelare. Vi insåg att vi har varit med om något historiskt! För det här är historiskt i allra högsta grad. Jag har sett intervjuer och dokumentärer om hysterin kring Star Wars, jag såg Sagan om Ringen-filmerna nästan tio år innan böckerna lästes. Det finns så mycket inom fandomen som jag missat. Men just Harry Potter har jag fått vara med om. Jag har fått växa upp med en karaktär. Det är inte förrän nu på senare dar som jag insett att Harry är skitliten i första boken. Att man inte är så gammal när man är elva, tolv år. Jag förstår varför många som inte vet bättre retats med att jag gillar en barnbokshistoria. Men för mig är historien något helt annat. Det är en otroligt stor del av mitt liv. Jag är tjugo år och har levt mitt halva liv tillsammans med Harry Potter och Harry Potter-fans. Många säger att de var med till slutet, jag säger att jag har varit med från början. För mig är Harry Potter mer än en bok. Boken kommer läsas för nya generationer men också mina historier från konvent, filmpremiärer, boksläpp och inte minst Odense- och Trafalgaräventyren kommer föras vidare. Det kommer bevaras en tid framöver. Historia har skapats och historia är här för att stanna!

"Tell me one last thing," said Harry. "Is this real? Or has this been happening inside my head?"
"Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean that it is not real?"

Nu börjar nästa äventyr; vi skall leva vidare med Harry Potter som en stabil grund och föra historien vidare till nya generationer. Jag är pepp och kan knappt bärga mig. Vem vill inte bli gammal stolle som sitter i rullstol och drar historier som "när jag var i din ålder, då satt vi utomhus i spöregn och väntade på böcker och filmer i flera dygn runt om i hela världen" (för i framtiden kommer varenda stad ha en funktion likt den i Kina som söndrar regnmolnen). 


Tack Jo. Du är vår gudinna, drottning och president. Du har skapat något mycket större än en historia om en liten pojke med runda glasögon och magiska krafter. Du har skapat historia, en förbaskat bra sådan. Du har räddat många liv och påverkat vänskapskretsarna runt om i världen. Vänskapskretsar som gått från att vara lokala till globala. Tack!

---

Fortsätt gärna skicka in era historier om varför Harry Potter betyder så mycket för er, så kanske just du blir ''Veckans fan'' nästa vecka. Jag slumpar person hela tiden, på så sätt blir det mer rättvist.