Denna veckans Harry Potter fan blev en tjej vid namn Erica. Det här är hennes historia om vad Harry Potter betyder för henne..

---

Jag kan inte säga att jag är ett stort fan som har träffat skådespelarna eller något liknande. Men jag hoppas att detta ränkas ändå. Jag var kanske tio år när jag fick låna dom tre första filmerna av min mormor. Jag satt hemma med min bästa kompis och kollade på dom om och om igen. Då hade jag ingen som helst aning i vilken ordning dom kom i, eller hur många filmer och böcker det fanns överhuvudtaget. Så jag var ett nybörjafan som roade mig genom att kolla på samma tre underbara filmer hela dagarna. 

Det blev ett slags uppehåll och jag slutade att låna filmerna från min mormor, kollade istället på dom när dom kom på teve. Inte då heller visste jag vad alla filmer hette eller hur många böcker det fanns. Jag bara hängde med. Annars tyckte jag att filmerna var helt underbara och jag drömde att jag sprang efter Harry, Ron och Hermione genom Hogwarts. Jag letade efter De vises sten, träffade Voldemort och fick brev från ugglor. Jag blev kär i Ron, och skojade med hans bröder. Jag satt i den stora salen med alla andra och såg Dumbledore hålla ett tal. Jag var med om allt - bara i mina drömmar. 

En jul önskade jag mig Harry Potter och Halvblodsprinsen i julklapp av mina föräldrar. Dom köpte den och jag kollade på den men fattade inte så mycket - jag hade inte sett hela Harry Potter och Fenixorden. Jag tittade på den ofta, men förstod inte början. Ändå var jag lycklig att se Harry, Ron och Hermione igen och springa efter dom, trolla med dom och se Dumbledore dö. 

Det blev ett långt uppehåll och jag började hjärntvätta mig själv med Twilight istället. Jag och min kompis gick på Harry Potter och Dödsrelikerna del 1, då jag också var svagt medveten om dom andra filmerna. Den var helt underbar den med, men vad hade liksom hänt innan? 

Men för inte så länge sen hade jag och min syster Harry Potter - maraton en helg. Helt magiskt! Jag fick massor av minnen från mina drömmar och allt jag hade varit med om, och äntligen såg jag alla filmer och allt hängde ihop. Jag älskade det, och jag och min syster satt långt in på natten och skrattade, grät, blev arga och helt enkelt var helt förtrollade framför TV-skärmen. 

En vecka senare var det dags för Harry Potter och Dödsrelikerna del 2 - premiären, som jag gick på med min syster. Vi var på våran camping så min syster och hennes kille kom dit. Två timmar innan dom släppte in oss gick vi runt på stan och pratade och pratade med frågan återgick hela tiden till : Vad händer när filmen är slut? Vi hade inget direkt svar på den frågan. Jag var livrädd att allt skulle sluta samtidigt som jag var lättad att slutet äntligen kom. Klockan blev 9 och det var fullproppat med folk i den trånga biosalongen. Vi hade köpt massor med godis, men jag åt ingenting. Jag bara stirrade på skärmen ända tills sluttexten hade rullat färdigt. När vi kom tillbaka till campingen tog vi våra handdukar och tandborstar och sprang runt. Vi var väldigt barnsliga med handdukarna var våra mantlar och tandborsten våran trollstav. Vi hade jättekul!

Nu efteråt har jag börjat läsa böckerna, för som jag sa så är jag inte ett jättestort fan, bara ett fan. Jag älskar böckerna och man är verkligen med alla karaktärerna hela tiden. Man blir en egen karaktär. För ca en vecka sen beställde jag filmerna 1-5 så nu kan jag titta igenom alla filmerna om och om igen. Hur många gånger som helst. 

Och man ska inte vara ledsen för att Harry Potter äventyret är över, för det är det inte. Gråt inte för att det är slut, le för att det överhuvudtaget finns.♥

Skrivet av: Erica 

---